Älskade,

Morgonen är kall och jag skrapar bort höstens första frost från bilen. Det sitter inte hårt men jag har bråttom och bannar mig själv för att jag inte gick upp tidigare. Det var ett val jag gjorde redan igår kväll men önskan att få sova några minuter längre är starkare än vetskapen om vad det skulle innebära.

Du gjorde också ett val den där gången då du lät mig vänta och bli ditt andrahandsval. Alla borde få känna att de är ett förstahandsval när det gäller kärlek och jag ville verkligen vara det. Ville vara den du valde först.

Istället lät du mig vänta och gång på gång upprepade jag orden att ett ögonblicks tålamod kan ge en stor seger. Det blev som ett mantra i min väntan på dig. Som om jag vetat redan från början att du var min, du hade bara inte sett det själv än.

Nu väntar jag igen och jag hör mitt mantra upprepas gång på gång. Du vet hur jag avskyr att vänta men kanske är det än en gång något jag behöver lära mig. Kanske är det så att jag ska lära mig att släppa taget om dig.

Din Karolina

Kategorier: Kärleksbrev

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *