Älskling,

Helgen bjöd på sommarens sista suck med ljumma vindar och min vän och jag kunde sitta ute till efter midnatt. Det var helt underbart och jag fick skratta ordentligt, något jag saknat så mycket så länge nu.

I morse vaknade jag i en kall stuga. Tassade upp och slog på elementet för det var inte mer än 15 grader här inne. Utanför låg dimman över trädgården och termometern visade inte mer än 5.

Minns du den där vintern då vi vaknade i en iskall stuga? Vi låg så nära varandra och sov så gott tillsammans under det varma täcket. En av de bästa nätterna jag haft och som jag alltid kommer att minnas. När vi vaknade var det bara 10 grader inne för jag hade råkat dra ner på elementet.

Jag minns fortfarande hur vi fnittrade och gnabbades om vem som skulle gå upp och slå på kaffet. Du vann och jag tassade upp. Doften av kall luft blandades med kaffe medan konvektorelementet jobbade hårt för att fylla stugan med värme medan vi lät våra kroppar värma varandra en stund till.

Saknade din varma kropp denna morgon. Saknade att få ligga nära, nära. Det känns som om det var så väldigt länge sedan jag fick känna hud nudda vid hud och värmen som uppstår när de möts.

Längtar efter dig.

Din Karolina

Kategorier: Kärleksbrev

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *