Min älskling,

Jag vet inte varför jag just nu känner mig så ledsen och sårbar. Kanske för att jag sovit dåligt de senaste nätterna och tröttheten gör att jag inte har kraft att stå emot hårda och elaka ord.

Det är då jag blir så tacksam över att du finns där och omfamnar mig, får mig på rätt kurs igen. Dina ord var allt jag behövde för att torka tårarna.

Jag längtar efter din röst och dina ord varje dag. Längtar efter att se hur du inte kan begränsa dig precis som jag. Se hur dina ord väller fram på pappret som forsen när den letar sig fram mellan stenar och otillgänglig natur. Av nyfikenhet.

Så många gånger som jag läst hur andra uttrycker att de behöver någon för att göra dem hela. Jag behöver inte dig för att bli hel, jag står på mina egna fötter. Men du stärker och lyfter mig på ett sätt som ingen annan kan och det är en av de saker som gör mig lycklig över att ha dig i mitt liv. Lika lycklig som jag blir av att se hur jag kan ge dig styrka när du behöver det.

Det sägs att humlan inte kan flyga men gör det ändå, för att den inte vet om det. Så jag ser på humlan och tänker att om den som är så liten kan och vågar, så kan väl vi göra det också. För vi vet inte vad vi kan förrän vi försökt.

Låt oss våga flyga tillsammans en liten bit och se var vi landar.

Din Karolina

Kategorier: Kärleksbrev