Älskling,

Det är så många där ute som är rädda för kärleken och även jag är en av dem. Rädd för att du ska komma och ta min tid, mitt liv. Rädd för att du ska ställa krav som jag inte kan leva upp till, rädd för att du har åsikter om hur jag borde vara. Rädd för att jag inte ska vara tillräcklig. Rädd för att kärleken än en gång ska lämna mig utmattad nu när jag äntligen börjat hitta tillbaka till livet igen. Så rädd. 

Jag vet inte om det du kan göra något åt det. Vet inte om du förstår. Behöver ha en trygg människa som står där trots att det blåser kring mig. En person som inte backar och drar sig undan. En person som inte blir rädd när jag drar mig undan.

För jag kommer att dra mig undan ibland, jag behöver det. Behöver det för mitt jobb och behöver det privat. Det kommer att dyka upp tillfällen då jag vill resa iväg själv för att få en chans att sätta mig ner och bara andas. Och det kommer att komma tillfällen då jag behöver fokusera på mitt arbete, då jag behöver stänga av allt annat runt omkring mig.

Klarar du av att stå där, orädd, medan stormarna härjar i mig och medan jag slits mellan kärlek, tvivel och rädsla?

Din Karolina

Kategorier: Kärleksbrev