Älskade,

Du vet hur mycket jag tycker om att resa, men utan dig är det inte detsamma. Att resa för oss har aldrig behövt vara så stort och omständigt, det kan vara så lagom med en långhelg så som vi brukar göra. Jag saknar det verkligen. Saknar att sitta på tåget till flygplatsen med dig, saknar att tillsammans fundera på vad vi vill göra när vi kommer fram. Älskar det där att vi oftast bara valt att ta in platsen, staden och miljön så som den kommer till oss när vi väl är där på plats. Det där att vi väljer att vara spontana, impulsiva och utan krav. Går åt ett håll för att vi båda är nyfikna på att se vad som finns där. Alltid överens.

Det är en av de saker som jag tycker om dig så mycket för, det där att det inte måste vara perfekt, inte måste vara planerat utan att ge oss möjligheten att upptäcka och välja vägar där och då. Skapa minnen tillsammans. Minnen som vi tar med oss och håller liv i sen, när vi kommit hem, genom våra berättelser som vi delar med oss av till våra vänner och familj.

Saknar att hålla din hand och gå tillsammans ner för gatan, bort mot torget.

Din Karolina

Kategorier: Kärleksbrev

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *