Min älskade,

Aldrig hade jag väl trott att så många dagar utan att höra något livstecken från dig skulle vara så svårt. Trots att jag har min familj runt omkring mig och något som händer hela tiden så kretsar mina tankar runt dig. Svårast är det när jag går och lägger mig. Då måste jag försöka skjuta de där tankarna på att inte stå ut en enda dag till ifrån mig. För just nu finns det inget annat sätt än att försöka vänta ut tiden. Hur ogärna jag än vill. För som du vet så avskyr jag att vänta.

Tiden är på vår sida

Jag försöker tänka så, att tiden är på vår sida och att det nu har gått en fjärdedel av de tvåhundra dagarna. Mycket kommer nog även att förändras under de kommande 150 dagarna som är kvar för om två veckor sitter jag på ett tåg och samlar mina tankar, mina känslor, efter att ha fått träffa dig under ett kort möte. Och jag vet att den korta stunden kommer vara värd så otroligt mycket för oss båda.

Fördriver tiden med att planera

Det måste gå att fördriva tiden på något sätt och jag tror att det bästa kan vara att se framåt, göra upp planer för tiden som kommer. Livet får helt enkelt inte avstanna bara för att du inte är här. Och det planer och drömmar jag haft vill jag inte lägga åt sidan. Jag tror inte det är något du förväntar dig eller ens vill att jag ska göra.

Det var alldeles för länge sedan jag hörde din röst, för länge sedan jag fick möjlighet att prata med dig om det jag funderar på. Saknar dig så.

Din Karolina