Min älskling,

Du finns i mina tankar varje dag, varje sekund. Som om du går där och puttar undan allt annat som upptar min dag. Jag vet inte om andra märker när jag tar fel avtagsväg, försöker gå ut genom dörrar som enbart öppnas från andra hållet och glömmer bort vad jag skulle hämta.

Jag skulle köpa färg på Rusta idag och när jag parkerade bilen hoppade jag till då jag klev ur. I bilen bredvid satt en äldre man i baksätet, ensam i bilen. Han såg trött ut, stirrade rakt fram och rörde inte en min. När jag kom tillbaka satt han fortfarande kvar och jag tror att han blundade. Borde det inte finnas en lag mot att lämna äldre människor i stängda bilar precis som med djur? Jo jag kan tänka mig att du ler lite grann när du läser det här, ett sådant där fint leende som bara du har och som inte på något sätt är dömande.

Du ler åt min oro för andra människor och kanske väntar du till ett annat tillfälle då du säger till mig att jag borde tänka lite mer på mig själv. Det är det jag älskar dig för, det där att du låter mig vara den jag är och ser värdet i mina tokiga egenskaper istället för att irritera dig på dem. Jag tvekade en stund och funderade på om jag skulle knacka på rutan och höra mig för så att han var okej, men då kom han sällskap och jag kunde pusta ut. Ibland är det skönt att inte behöva ta det där ansvaret och lägga sig i.

Jag köpte en glass på vägen ut. Blev ståendes länge vid glassboxen. Inte för att jag hade svårt att välja utan för att jag funderade på vilken som kunde vara din favorit. Det blev en Magnum mandel till mig. Hade du varit med mig skulle vi ha satt oss en stund utanför butiken och tillsammans betraktat hur bil efter bil parkerade, släppte loss dess människor och sedan for igen.

Låt oss komma överens om att aldrig lämna varandra i en stängd bil en varm sommardag.

Din Karolina

Kategorier: Kärleksbrev