Älskling,

Hösten påminner mig om doften av dig och då vi går längs med hygget tillsammans och bort till vår skog. Skogen som doftar gran, tall och mossa. Platsen som ger oss ett sånt lugn i själen och glädjen vi känner när vi hittar de där första trattkantarellerna. De som vi varsamt plockar, rensar och lägger i korgen.

Doften av kantarellerna som lägger sig över händerna så att jag gång på gång måste sätta dem framför näsan och dra in ett djupt andetag. Jag får aldrig nog. På samma sätt som jag aldrig får nog av dig.

Jag saknar att få ligga bredvid dig och låta min näsa nudda vid din axel, känna din svala hud, dra in din doft och låta mina läppar smaka på dig när jag ger dig en kyss. En mjuk försiktig och långsam kyss, läppar mot läppar när du vänder ditt ansikte mot mig.

Den här gången går jag ensam ut i skogen och vänder mig om lite då och då för att se om du ändå inte kommer efter mig så där som du brukar. Jag först, du efter för att fånga mig om jag trampar snett. På ryggen har du ryggsäcken med vår termos och varsin smörgås. Jag bär korgen med bärplockaren och låter den gå över lingonriset när jag ändå passerar.

Älskade september, älskade du. Snart min älskling är du här hos mig och tills dess kommer jag att fortsätta skriva till dig, fortsätta ge dig mina ord och min kärlek.

Älskar dig så

Din Karolina


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *