Min älskade,

Resan tillbaka hem igår var inte bara lång avståndsmässigt utan som en evigt lång väntan på att få komma hem och läsa dina brev. Min dotter har gått förbi brevlådan och därför visste jag att det låg flera brev från dig. Jag har nog aldrig önskat att en resa kunde gå fortare. Väntan, tvånget att hålla tillbaka alla känslor gjorde att jag knappt kunde andas.

Hemma igen

När jag väl kom hem var det som om den där väntan inte riktigt kunde släppa utan jag var tvungen att ställa allt i ordning först. Hänga jackan ordentligt på galgen, öppna resväskan och slänga smutstvätten i korgen, slå på tevatten och vattna blommorna. Innan jag kunde sätta mig ner i fåtöljen och läsa.

Började med att sortera breven i rätt datumordning. Läste sedan så långsamt jag kunde varje ord. Det gick inte så bra så jag var tvungen att ta dem en och en ytterligare ett varv. Läste dem en gång till innan jag somnade och idag måste jag nog läsa igen. För jag älskar dina brev och när jag själv tycker det känns som om jag börjar tappa orden ser jag att du har funnit dem.

Orden jag älskar

Sluta aldrig skriva till mig, lova det. Även sen när du är här bredvid mig behöver jag dina skrivna ord. Jag behöver få läsa dem om och om igen. Tar in känslan och törstigt slickar i mig varje bokstav, varje ord.

Snart snart får jag höra din röst igen. Det gör mig nervös och jag längtar.

Din Karolina