Älskling,

Jag är så fruktansvärt trött. Sover inte på nätterna och jag vet inte om det är längtan efter dig som är orsaken. Men det är dig jag tänker på när jag ligger vaken timme efter timme.

Minnen sviker

När jag ska skriva till dig blir jag så förvirrad och kommer inte längre ihåg vad jag skrivit och vad jag bara tänkte. Våra brev kommer i otakt och kanske är det för att vi skickar så många som gör att det blir så. När du svarar på ett brev du fått från mig är jag redan på väg med nästa.

Orken tog slut

Samtidigt, har jag i flera dagar nu upplevt en tomhetskänsla. En känsla av att inte ha något att säga, något att skriva. Mina känslor för dig har inte förändrats men orken tog slut. Längtan gör mig kraftlös och det känns som om de här veckornas brevskrivande har tömt mig. Den här hösten har gjort mig kraftlös. Hösten och avsaknaden av ledighet under sommaren. Min ork är helt slut och jag gör allt jag kan för att få tillbaka krafterna.

Ett efterlängtat samtal

Ändå borde samtalet jag fick häromdagen ha gett mig massor av energi och lycka. Samtalet som handlade om att vi kommer att träffas om några veckor. Om så bara för en kort stund. För min del spelar det ingen roll om stunden är kort för jag behöver verkligen få se dig, höra dig, vara nära dig. Behöver känna din hand i min, dina läppar mjukt röra vid mina, dina armar som håller om mig. Så varför gör det mig nervös och varför skrämmer ett sådant möte mig? Varför är jag rädd för att du av rädsla för smärtan av att vi återigen måste skiljas åt kommer att stöta mig i från dig?

Det plågar mig …

Din Karolina

Kategorier: KärleksbrevNedräkning