Älskade,

Din mamma ringde idag med en hälsning från dig. Du hade bett henne ringa mig och det uppskattar jag verkligen nu när vi inte lyckats nå varandra än. Det kändes så omtänksamt av dig som om du förstod att jag slagits med tunga tankar den här helgen. Tankar som varken är till din eller min fördel. Men jag har slagits lika mycket med att släppa dem. Försöker säga mig själv att inte gå händelser i förväg, inte spekulera eller måla upp något som kanske inte stämmer. Utan vänta tills jag verkligen vet om det är värt det.

Jag tar risken

För min del spelar det ingen roll om det går ett halvår till. Jag har ju redan väntat så många år på dig att jag kan ge dig dessa månader också. Det kan jag styra och bestämma över själv. Däremot så har jag ingen makt över dig och dina beslut. För det kan lika gärna vara du som släpper taget om mig. Den risken är jag beredd att ta.

Orken försvann

I helgen har jag haft känningar av feber och det är alltid då jag får sådana här tunga tankar. Det är som om kroppen inte orkar hålla sig och humöret uppe längre. All energi har fullständigt runnit av mig och jag kan inte stå emot de där mörka som kommer över mig. På sätt och vis är jag glad att du inte är här, inte ser och inte hör. Du lever i ovetskap.

Nattens drömmar

Mina drömmar i natt var så konstiga, röriga i mitt febriga tillstånd och till slut låg jag vaken, länge. Tankar som stressar mig gör att jag slänger mig av och an i sängen. Försöker mota dem med tankar på dig, försöker. Det har bara gått två veckor och ändå, ändå är det så svårt att hitta minnesbilden av dig. Förstår inte varför. Blir frustrerad. När din mamma pratade om dig kom en bild tillbaka men den försvinner ganska snart när jag är ensam. Letar upp fotografier av dig men det är rösten jag saknar. De små nyanserna i din röst och det där lilla skrattet som kommer när jag minst anar det.

Jag kommer att fortsätta skriva. Skriva i hopp om att orden når dig och att den här tystnaden snart bryts. Den tar för mycket av min energi och försätter mig i ett vakuum där jag inte vill befinna mig men har svårt att ta mig ur. Rädd för att tappa greppet, rädd för att tappa dig.

Det är 183 dagar kvar till du kommer tillbaka och jag älskar dig.

Din Karolina