Älskling,

Tack för ditt brev. Det kom igår och tårarna föll redan innan jag ens hade öppnat det. Inte av sorg utan för att det var så efterlängtat. Lika nervös som jag var de första gångerna vi träffades, lika nervös var jag över att öppna det. Som att träffa dig för första gången, dig som jag väntat på i flera år.

Nu har jag läst brevet flera gånger och jag vet att jag kommer att läsa det igen. Och igen och ännu en gång. Det är som om jag inte kan få nog av att se dina ord och ändå inte kan ta dem till mig utan behöver låta dem smälta långsamt.

Det viktiga lyssnandet

Även om jag saknar att få höra din röst kan jag inte låta bli att undra om det ändå inte finns en mening med det. För när vi skriver till varandra kan inte någon av oss avbryta eller låta tankarna fara iväg åt ett annat håll. Vi är båda ganska bra på att prata och behöver båda lära oss att lyssna. Lära oss att släppa våra egna tankar, fokusera på lyssnandet och lita på att det vi själva har att säga kommer att komma tillbaka. Gör det inte det var det inte viktigt.

Att tala är stort, att lyssna är större. Verkligen lyssna och ta in det den andre har att förmedla och att förstå att till exempel en sten på en hylla inte bara är en sten. Den har ett minne, en historia och har av en anledning följt med i flera flyttlass under tjugo års tid. Den kan vara en viktig detalj i en annan människas liv. Ignorera du det och vägrar lyssna ger du budskapet att den personen är både ointressant och betydelselös för dig.

För någon annans skull

Du håller nog med mig när jag säger att det där att få känna sig uppmärksammad, betydelsefull och viktig är några av det basala behov vi människor har. En av anledningarna till att vi söker oss till andra människor, söker oss till en relation och det vi njuter allra mest av i förälskelsen. I varje relationen ingår att ibland göra sådant som man själv kanske inte alls har lust till, för att det är viktigt för den man bryr sig om och älskar. Det är kärlek. Ger vi inte det till varandra kommer vi snart att känna oss ensamma tillsammans.

Jag hoppas att vi kan lära oss tillsammans, lära oss av varandra, med varandra. Tycker verkligen illa om den här situationen som tvingar mig att vänta på din återkomst. Som kräver att jag ska vänta i ytterligare 187 dagar. Men jag gör det, för att du är viktig för mig.

För att jag älskar dig.

Din Karolina